Hantering av forskningsdata – hur arbetar vi på högskolan idag?

Den här veckan är det Open Access veckan och vi uppmärksammar öppen tillgång till forskningsdata. Inlägget är skrivet av bibliotekschefen Svante Kristensson och beskriver läget vid Högskolan i Borås när det gäller just öppen tillgång till forskningsdata. Biblioteket arrangerar också en biblioteksfrukost på temat på onsdag morgon.

Hantering av forskningsdata – hur arbetar vi på högskolan idag?

I takt med att allt fler finansiärer kräver att beviljade forskningsprojekt, förutom att publicera sina slutresultat, också ska öppet tillgängliggöra och arkivera forskningsdata som är underlag för resultaten, måste svenska lärosäten förbereda sig för hur man ska kunna ge stöd till forskare i denna process. För Högskolan i Borås del förbereder vi oss så här:

Högskolan kommer att vara en del av det nyligen ombildade Svensk Nationell Datatjänst (SND) (länkat) som nu är ett konsortium inom Vetenskapsrådets ansvar. Ett tjugotal svenska lärosäten har genom de närmare kontakterna med konsortiet förbundit sig att skapa så kallade Data Access Units, som ska verka som lokala, utlokaliserade, stödjande delar av SND. Avsikten är alltså att Högskolan i Borås, liksom övriga deltagande lärosäten, samordnar sitt forskarstöd gällande forskningsdata. För vår del innebär detta att forskarstödet från exempelvis bibliotek, arkiv, jurister och forskningsrådgivare koordineras på ett bättre sätt än idag.

Högskolan arbetar också inom Konstex, (nationellt nätverk för lärosäten med examensrätt på konstnärlig grund) (länkat) med att sprida kunskap om den konstnärliga forskningens särart när det gäller vad som ska betraktas som forskningsdata inom denna disciplin.

I det av Horizon 2020 nyligen beviljade projektet SUITCEYES (Smart, User-friendly, Interactive, Tactual, Cognition-Enhancer that Yields Extended Sensosphere) har arbetet med att formulera en datahanteringsplan redan påbörjats. Samtliga Horizon-beviljade projekt måste nämligen presentera en inledande dokumentation över hur man kommer att hantera frågan om tillgängliggörande och arkivering av data inom projektets ram. Representanter från biblioteket och GIO har stöttat forskargruppen i att komma igång med datahanteringsplanen.

Högskolan i Borås arbetar med frågan om öppen tillgång till forskningsdata i nära samarbete med Högskolan Väst och Högskolan i Skövde. Medarbetare från de tre lärosätena har gemensamt utbildats inom området och ett nätverk för deltagarna har bildats. Just nu pågår också rekrytering av en ny forskningskoordinator för att utveckla arbetet med forskningsdata vid de tre lärosätena.

Text: Svante Kristensson

Workshop om konstnärlig forskningsdata inom nätverket Konstex

Fredagen den 22 september hade Konstex (nationellt nätverk för lärosäten med examensrätt på konstnärlig grund) workshop om forskningsdata. Högskolan i Borås och Göteborgs Universitet stod som arrangör av workshopen, som syftade till att lyfta frågan om hur konstnärlig forskningsdata ska hanteras i och med ökande krav från finansiärer på att forskningsdata ska vara öppet tillgänglig. I senaste forskningspropositionen finns det bland annat skrivningar om öppet tillgängliga forskningsdata när forskningsprojekten är finansierade av staten.

Under workshopen fick deltagarna ta del av ett antal presentationer som skulle sätta ramen för kommande gruppdiskussioner.

De två första föreläsarna för dagen var Svetoslava Baumann, forskningssekreterare på Vetenskapsrådet (VR) och Max Petzold, föreståndare för Svensk Nationell Datatjänst (SND). Båda pratade i sina respektive anförande relativt övergripande om forskningsdata och hur de jobbar i sina organisationer med frågan. Baumann pratade bland annat om forskningsdata enligt principen FAIR (Finable, Accessible, Interoperable, Re-useable).

Efter dessa två inledande presentationer om data och befintliga och kommande förutsättningar tog tre forskare till orda för att presentera sin forskning, för att de närvarande skulle få en inblick i hur komplex konstnärlig forskning kan vara och att det kanske inte alltid är så klart vad som är forskningsdata och vad som är slutprodukt.

Anders Hultqvist (professor i musikalisk gestaltning) inledde och problematiserade runt frågan om hur konstnärlig forskning publiceras över huvud taget. Som konstnärlig forskare bör man kanske kunna visa hur man tänkt runt ett verk, eventuellt genom att publicera överväganden man gör genom hela processen. Hur blir då detta i förhållande till forskningsdata – är det data, eller är det slutprodukt? Inga svar finns i dagsläget utan mer diskussioner krävs.

Sedan fick vi ta del av Ulrik Martin Larsens forskning (universitetslektor i textil och mode), genom att Clemens Thornqvist presenterade den. Fokus låg på att beskriva Larsens doktorandforskning, i vilken han undersökte hur rörelse och plagg interagerar och kan influera varandra. Även här problematiserades frågan om förhållandet mellan forskningsdata och slutprodukt.

Sist ut av de tre forskarna var Niclas Östlind (universitetslektor i fotografisk gestaltning), i en del av sin forskning skapar han utställningar av olika fotografers verk. I rollen som curator väljer han fotografer att ställa ut tillsammans, gör urval av deras bilder och skapar utställningar på gallerier runt om i världen. Här problematiserades frågan om förhållandet mellan forskaren, hens konstnärliga praktik  och forskningsdata.

Efter att fått ta del av tre fall av konstnärlig forskning gjorde Olof Halldin, bibliotekschef vid Stockholm Konstnärliga Högskola, ett framträdande där han reflekterade och problematiserade runt forskningsdata inom konstnärlig forskning, några av de frågor han lyfte fram var:

  • Vad exakt är forskningsdata inom det konstnärliga fältet? Eller kanske snarare – vad är inte detta?
  • Skulle samma kriterier kunna gälla alla konstnärliga fält – eller bara delvis?
  • Hur mycket av detta ska lagras?
  • Skall alla versioner av en undersökning/test sparas?
  • I vilken kvalitet ska det lagras? Hur stora filstorlekar kan ett forskningsdata tillåtas ha?
  • Hur ska ”konstnärliga” data märkas upp för tillfredställande återsökning (metadata)?
  • Vad av detta kan de facto tillgängliggöras Open Access – kravet på OA står mot kravet på skydd av upphov – är något starkast – lagar står mot varandra.
  • Vad gör vi om verket i sig innehåller annat upphovsskyddat material som ex. musik?
  • Vem ser till att öppna upp för Open Access när upphovsrätten gått ut? – Etc.
  • Hur hanterar vi PUL frågor? – Måste alla namn som finns i en publicering godkännas? – Måste de bilder där personer kan identifieras ha tillstånd för publicering. Eller ska vi kanske blurra bilderna?

Ingen av dessa frågor har ett tydligt svar, och troligtvis finns det inte ens några enkla svar i dessa sammanhang. Det blev även slutsatsen efter att deltagarna delats in i ett antal grupper och diskuterade konstnärlig forskningsdata med stöd i den Checklista för datahanteringsplan som SND tagit fram.

När workshopen avslutades vid lunchtid fanns det en stor vilja att fortsätta diskutera dessa frågor vid ett senare tillfälle. Nätverket har insett att dessa frågor vinner på att diskuteras i en brokig skara med representanter från diverse olika konstnärliga forskningsområden, och med diverse olika yrkeskompetenser närvarande. Således kommer ytterligare workshops arrangeras i nätverkets regi.

För Högskolan i Borås del känns det bra att frågan börjat diskuteras även på andra lärosäten, och att fler fått upp ögonen för att detta är en fråga som måste hanteras tillsammans.

Från Högskolan i Borås fanns följande representanter på plats: Jenny Johannisson (vicerektor för forskning), Svante Kristensson (bibliotekschef), Clemens Thornquist (professor inom textil och mode), Hanna Landin (universitetslektor inom textil och mode), Pieta Eklund (bibliotekarie) och Katharina Nordling (bibliotekarie).


Fotografiet i inlägget illustrerar den forskning som Linnea Bågander, doktorand inom modedesign, bedriver inom sina doktorandstudier. Mer om Linnea Bågander och hennes forskning kan du läsa i senaste numret av tidskriften 1866.

Text: Katharina Nordling
Foto: Anna Sigge

Hantering av forskningsdata – ett nytt område för biblioteket

Under våren 2017 har biblioteket deltagit i en utbildning i att hantera forskningsdata. Utbildningen har letts av Svensk Nationell Datatjänst (SND) och har inkluderat flera olika aspekter av hantering av forskningsdata; skapande av datahanteringsplaner, beskrivning av data, filhantering, arkivering och tillgängliggörande av data. Under tre dagar har bibliotekets team för forskarstöd, tillsammans med arkivarie och jurister på högskolan, studerat och diskuterat dessa frågor.  Utbildningen har varit mycket givande, och gett en fördjupad inblick i hur komplexa dessa frågor är, inte minst de juridiska aspekterna kring hanteringen av data. Detta blir speciellt tydligt då forskningen rör sig runt människor, och personuppgifter hanteras.

Efter genomgången utbildning på SND har ett utbildningspaket för forskare arbetats fram, och en test av detta har genomförts under senvåren. Under två halvdagar har fyra forskare vid högskolan deltagit i föreläsningar och workshop runt hanteringen av forskningsdata, med fokus på deras egna data. Att tillsammans med forskare, som är experter på sina egna data, fördjupa diskussionerna ytterligare har varit givande för samtliga inblandade (även forskarna). De forskare som deltagit i utbildningspaketet är Daniel Ekwall, Helena Francke, Katarina Karlsson och Laura Darcy.

Första halvdagen handlade om datahanteringsplaner. Datahanteringsplaner är egentligen ingen nyhet i forskningsprocessen. Det som är en nyhet är att datahanteringsplanen är ett sammanhållet dokument besvarar alla frågor om hur data samlas in, varför, hur den bevaras och vem som har tillgång till den och som behöver uppdateras kontinuerligt under forskningsprocessen. Tidigare har liknande frågor eventuellt tagits upp forskningsmedelsansökningar men inte till samma detaljnivå. Det visades också några verktyg som kan underlätta arbetet med datahanteringsplaner.

Den andra halvdagen användes för att prata om juridiska aspekter på datahantering och arkivering av forskningsdata. Fokus låg på den nya dataskyddsförordningen som träder i kraft i maj 2018. De fyra forskarna hade många frågor kring hantering av personuppgifter i ljuset av den nya förordningen.

Utbildningen på SND blir grunden för att skapa en arbetsgrupp vid Högskolan i Borås vars uppgift blir att hjälpa forskare med datahanteringsplaner, arkivering av forskningsdata samt tillgängliggörande av forskningsdata. För tillfället går den blivande gruppen under namnet Data Access Unit (DAU). Liknande arbete pågår på de flesta svenska lärosäten då frågan om arkivering och öppet tillgängliggörande av forskningsdata ligger högt på agendan inom EU (Horizon 2020 t.ex. kräver öppet tillgängliggörande av forskningsdata) och i Sverige då det antas att många forskningsfinansiärer framöver kommer att kräva inkluderingen av datahanteringsplan i ansökan om forskningsmedel och öppet tillgängliggörande av forskningsdata.

Vill du att vi kommer till din forskningsgrupp för ett samtal eller workshop kring forskningsdata och datahanteringsplaner? Kontakta oss gärna!

Läs tidigare inlägg om forskningsdata i Forskningsrelaterat.

Vad är en datahanteringsplan bra för?

Datahanteringsplan, på engelska data management plan, är en term som dyker upp i många sammanhang nu för tiden. Internationellt är det inte ovanligt att finansiärer kräver att en datahanteringsplan skickas med tillsammans med ansökan om forskningsmedel, och det är en utveckling vi med stor sannolikhet kommer få se mer av även i Sverige. Det är därför av hög vikt att kunskapen kring datahanteringsplaner ökar bland forskare verksamma i Sverige.

En datahanteringsplan är i stora drag vad det låter som, det är en plan över hur du planerar att hantera dina data.  Det är ett dokument som beskriver vad som ska ske med forskningsdata under och efter forskningsprojektet och besvarar frågor som var och hur data ska lagras, hur och om de ska tillgängliggöras, och vad för typ av data det rör sig om. Men en datahanteringsplan är mer än bara ett administrativt dokument. Används det rätt kan det förenkla forskningsprocessen både under tiden forskningen utförs och efter forskningsprojektet är avslutat.

Den kanske viktigaste aspekten av en datahanteringsplan är att den förenklar för dig som forskare att återvända till ett visst forskningsprojekt och dina data i framtiden. En genomarbetad datahanteringsplan möjliggör för dig att snabbt och enkelt sätta dig in i exakt vilka data du tidigare använt, hur de spelar in i din forskning, och varför du tagit vissa beslut.

Vad innehåller en datahanteringsplan?

Svensk Nationell Datatjänst (SND) har tagit fram en checklista för vad en datahanteringsplan bör innehålla. Checklistan innehåller frågor om bland annat juridiska aspekter, administrativa uppgifter, insamling av data, dokumentation av metadata, datahantering, och en hel del mer. Genom att gå igenom checklistan och reflektera över vilka aspekter som är applicerbara på din forskning har du besvarat ett antal av de viktiga frågorna som har med forskningen att göra. Den säkerställer att frågor om insamling och tillgängliggörande av data är genomtänkta redan innan datainsamlingen påbörjas, vilket kan leda till en säkrare forskningsprocess.

Ett levande dokument

Datahanteringsplanen är inte tänkt att vara ett dokument man fyller i innan man ansöker om forskningsmedel och sedan låter ligga. För att få ut så mycket som möjligt av dokumentet bör det också uppdateras allt eftersom forskningsprocessen fortlöper. Varje gång du gör en förändring i dina data – tar bort eller lägger till kolumner, byter namn på något, ändrar urvalskriterier eller definitioner, med mera – ska detta nedtecknas i datahanteringsplanen.

Varför ska du ha en datahanteringsplan?

Det finns flera goda skäl till varför du bör skriva en datahanteringsplan utöver att det är ett krav från vissa finansiärer. Det är bland annat ett utmärkt sätt att strukturera upp sin forskning och redan i god tid reflektera över ett antal viktiga beslut. Om ni är ett forskningslag är det ett sätt att säkerställa att alla är medvetna om sina ansvarsområden och att ni är med på allt de andra i forskningslaget gör. Det förenklar dessutom uppgiften att på ett enkelt och smidigt sätt beskriva sina data om du tänker publicera dem efter projektet. Om du skriver ner alla beslut du tar gällande forskningen under tiden du arbetar med det är det enkelt att gå tillbaka och kolla varför du gjort vissa val vid ett senare tillfälle. Om någon ifrågasätter dina data eller din arbetsprocess har du ett dokument som är enkelt att använda för att motivera dina val och beslut. Det kan ju dessutom vara så att du vill återvända till forskningen flera år senare för att göra uppföljningar eller fortsatta studier. Att då ha ett dokument som både beskriver processen, metadatan, hur data är insamlat och mycket mer underlättar också avsevärt.

Kristoffer Karlsson