COPE – Committee on publication ethics

COPE – en kommittee om publiceringsetik – erbjuder råd till redaktörerna om olika aspekterna av publikationsetik, speciellt hur forskningsetiska frågor kan hanteras.

COPE har en databas på alla ärenden som har diskuterats inom COPE. Det är en bra källa för att använda för att se vad det finns för tidigare ärenden och hur dessa har lösts, t.ex. kan det handla om hur datat har analyserats vilket väcker frågor om reliabilitet. Du kan söka i databasen eller browsa mellan kategorierna och år. De har ett antal kategorier som författarskap, falsifiering av data, plagiering etc.

COPE startades redan 1997 av en lite grupp av redaktörer för medicinska tidskrifter men har idag över 7000 medlemmar inom alla akademiska områden. Medlemskapet är för redaktörer av vetenskapliga tidskrifter, som är intresserade av publikationsetik. Alla COPE medlemmar ska följa Code of Conduct for Journal Editors. Dokumentet är 11 sidor lång och innehåller en beskrivning av rekommendationer av best practice för en redaktör, som bl.a. att kontinuerligt förbättra tidskriften och alltid vara villig att publicera rättningar och tillbakadragningar av artiklar. Andra saker är t.ex. att uppdatera författarriktlinjer, tillhandahålla möjligheter för författare att överklaga redaktörsbeslut och se till att peer review processen är rättvis, objektiv och håller tiden. Redaktörerna ska även verka för att forskningen är etisk, speciellt den forskningen som har med människor och djur att göra. Det finns även riktlinjer hur redaktörerna bör agera om dåligt uppförande så som plagiering, falsifiering av data eller att en författare läggs till eller tas bort innan publiceringen, förekommer. COPE har ett antal flödeskartor över vad en radaktör kan göra vid misstanke.

Om du är redaktör för en tidskrift och tidskriften inte är medlem än, så kan du bli medlem i COPE. Pris på medlemskap varierar något enligt hur många nummer tidskriften ger ut per år eller om man saknar en tidskrift men ger ut artiklar. Det finns även medlemskap för organisationer.cope_flowPieta Eklund

 

Podcast

Lyssnar du på podcasts? Det är mågna som gör sådant nu och många av dem kan kännas ointressant och har lite till ingen värde för just dig.

The Scholarly Kitchen har börjat med dem. Igår hade de en intressant diskussioner med Carol Tenopir, en forskare vid University of tennesee, Knoxville. Hon är en informationsvetare och om jag kommer ihåg rätt har hon t.o.m. besökt Borås och Bibliotekshögskolan.

Hon pratar om bl.a. vad vetenskaplig läsning handlar om, vad finns det för material och vad som har hänt med tiden som används till att läsa. Tiden som används för all arbetsrelaterat läsning har gått upp men tiden som används för att läsa traditionella artiklar har minskat. Det är alltså andra typer av källor som t.ex. bloggar som har tagit en del av tiden för läsning.

För att kunna göra den här typen av forskning måste läsning definieras. Forskningsgruppen definierar som något mer än endast läsa titlen och abstract. Därefter kan frågor ställas hur djupt informanten har läst, t.ex. bläddra, ett stycke här och ett där. Också i vilket syfte läsning sker påverkar hur forskare läser.

Annat som hon diskuterade var om hur tillit kan etableras och upprätthållas pga att forskningen förändras och det finns behov att kunna snabbt bedöma kvalitet i texten.

Intressant är att yngre forskare verkar vara mer konservativa som författare men det kanske beror på att de håller på att bygga sin karriär. Som läsare är de mer liberala.

Hitta Carol Tenopirs podcast “Time, value and Trust in Scholarly Communication”.

Hitta andra podcasts från The Scholarly Kitchen

Pieta Eklund

Om öppen peer review

Peer review är centralt för forskningsprocessen och speciellt för publiceringsporcessen. Det är inte en skärskilt transparent process: granskningen sker av anonyma granskare och kommentarerna är inte tillgängliga för läsaren. Det finns problem med granskningsprocessen: den kan ta väldigt lång tid och kan t.o.m. upplevas av författaren att granskaren tyranniserar genom att kräva flera experiment. Det finns säkert fall där extra försök stödjer argumenten men lika ofta leder det till bara extra kostnader.

Därför är det intressant att läsa i BioMed Central-bloggen om att öppen granskning kan funka. Biology Direct började testa öppen granskning för sju år sedan. Då blev granskares namn och kommentarer tillgängliga tillsammans med den publicerade artikeln. Redaktörerna för tidskriften menade att dessa kommentarer har skapat vetenskaplig debatt och guider till litteratur. Det har lett till att Biology Direct har blivit ett forum för öppna, konstruktiva samtal kring nya resultat och idéer. De menar också att kvalitet på publikationer har ökat; artiklar i den är väl citerade och lästa. De har också sett att öppen granskning är mer attraktivt för de som sysslar med icke-experimentell forskning, vilket leder mig till frågan: hur väl skulle öppen granskning fungera inom t.ex. humaniora och samhällsvetenskap?

Det som kanske också skulle kunna underlätta, förkorta granskningsprocessen samt förbättra kvalitet i artiklarna är det som vi skrev i den här bloggen tidigare om att lämna mer utrymme för den metodologiska redovisningen och metodologiska diskussionerna i artiklarna.

Det är dock så att det som fungerar inom ett område fungerar kanske inte alls inom ett annat. Vi på Högskolan i Borås har också den konstnärliga forskningen med utställningar och visningar som kan räknas som publikationer. Där pågår diskussionen vad som är granskning för dem och de har kommit fram att det finns i.a.f. två sätt: 1) bli inbjuden av en curator att delta i en utställning eller 2) bli accepterat blad en grupp potentiella utställare liknande den processen som forskare inom andra områden går igenom. Hur skulle en öppen granskning fungera inom detta område eller är det så att det redan är transparent? Skulle den i.s.f. bli mer transparent?

Text: Pieta Eklund

Falsifiering av forskningsdata

Jag följer bloggen Retraction Watch. Inläggen i bloggen handlar om att publikationer har av olika anledningar blivit återkallade, ofta p.g.a. problem med forskningsdata eller plagiering. Senast hade de ett inlägg vad är plagiering, vilket var intressant läsning då det ledde till en diskussion om plagiering och frågan om vad som är etiskt och moraliskt korrekt. Frågan handlade om huruvida man kan använda någons opublicerad text som basis av sin egen text.

Just nu planeras det för ett special nummer på dåligt uppförande inom vetenskaplig publicering av mdpi.com, Multidisciplinary Digital Publishing Institute. Det är en plattform för vetenskapliga tidskrifter. De publicerar ett antal oa-tidskrifter sedan många år tillbaka. De skriver i sin call-for-papers att antalet publikationer som återkallas p.g.a. förfalskade eller påhittade data ökar. Därför kommer specialnummret att handla om forskningsetik och huruvida att återkalla en publikation räcker som åtgärd när dåligt uppförande upptäcks och kan dåligt uppförande mätas. Sista datum att lämna in manuskript är 28 februari 2014. Under call-for-papers finns instruktionerna för författare. Det kommer att bli ett intressant nummer!

Pieta Eklund