Hitta open access-tidskrifter med impact

120x600oaEfter att ha skrivit om altmetrics, genomslagskraften av open access publicerad forskning forskningsdata, negativa resultat är det kanske på sin plats att presentera varifrån man kan hitta open access tidskrifter med gott rykte.

Det finns några givna exempel som PLoS, BioMed Centrals tidskrifter och PEER J. De första två är megatidskrifter och alla inom medicin, life-sciences, biomedicin och liknande. arXiv.org är en preprint arkiv för fysik, kemi, matematik och datavetenskap etc.

Web of Science har listat open access-tidskrifter. Här kan du kan söka på tidskriftens titel eller bläddra bland titlarna.

ITC library har skapat en lista på open access-tidskrifter med impact factor. På listan finns det över åtta hundra tidskrifter från alla vetenskapsområden. Tyvärr finns det inte information om vilket år listan är gjort.

University of Oregon har också tagit fram en rankinglista med hjälp av Scopus och SJR. I listan ingår alla 2014 open access-tidskrifter som finns i SCImago Journal & Country Rank. De har också skapat en lista där open access-tidskrifterna rangordnas av  eigenfactor.org. Eigenfactor är konstruerat så att den tar hänsyn till skillnaderna i citeringspraktiken inom olika vetenskapsområden samt att data från fem år inkluderas. Citeringar från viktiga tidskrifter vägs högre än citeringar från sämre rankning.

Det finns en lista på open access-tidskrifter som har en impact factor från Web of Science från 2009, men p.g.a. upphovsrättsliga orsaker så finns det ScimagoJR-indikator och Scopus SNIP-indikator redovisade. SJR och SNIP finns lätt åtkomligt på webben. I listan finns 619 tidskrifter. På SCImago Journal & Country Rank kan du kolla upp en tidskrifts SJR och SNIP.

ScimagoJR och SNIP-indikator är mått på tidskriftens vetenskapliga prestige respektive ett slags normaliserat värde per artikel. SJR bl.a. värderar citeringar från relaterade tidskrifter högre och kompenserar för antalet nummer en tidskrift har. SNIP har som syfte att möjliggöra jämförelser mellan olika forskningsområden, alltså att citeringar inom medicin och humaniora skulle kunna jämföras.

Titta på youtube-filmen om du är intresserad av att lyssna på ett klipp om SJR & SNIP vs Impact factor.

Det som är slående i alla listor är att medicin, biologi och andra naturvetenskap finns representerade. Däremot att hitta oa-tidskrifter inom andra områden och speciellt med impact factor kan vara svårare. Att oa-tidskrifter från andra områden saknar impact factor beror delvis på att oa-tidskrifterna från andra områden inte finns indexerade i Web of Science i samma utsträckning.

DOAJ, Directory of Open Access journals är också ett bra ställe att söka tidskrifter. Där kan du söka eller bläddra utifrån olika kategorier som nya tidskrifter, ämne, land, licens (någon av creative common-licenser) och publiceringsavgift. Där finns tidskrifter t.ex. inom Konst och arkitektur, historia & arkeologi och samhällsvetenskap.

Pieta Eklund

Negativa resultat = inget resultat, eller bidrag till kunskap?

120x600oaNegativa resultat, resultat som inte stödjer den uttalade hypotesen eller resultat som faller för långt ifrån det förväntade resultatet tas sällan med i analysen. De blir inte publicerade lika ofta heller. Det finns alltså benägenhet, publikationsbias att publicera det positiva, det som stärker hypotesen än tvärtom. Detta anses dock inte att vara något forskningsetiskt problem. Till viss del kommer problemet från publish-or-perish-kulturen; det finns en tävlan att publicera och få hänvisningar för att kunna konkurrera om forskningsmedel. Publikationsbias skapar en förvrängd bild av forskningsläget och -litteraturen. Det kan även leda till att forskare falsifierar forskningsdata.

Tidskrifter är inte intresserade av att publicera omgjorda studier eftersom de saknar nyhetsvärde. De är inte heller intresserade av att publicera negativa resultat, trots att mycket av viktig forskning som vi tar som sanning inte har gått att replikera senare. Några postdoc-forskare gick t.o.m. så långt att de skapade tidskriften Journal of Negative Results: Ecology & Evolutionary Biology. Detta är dock inte en hållbar lösning. För en hållbar lösning krävs att rådata görs tillgängligt och att normerna inom vetenskaplig kommunikation förändras: att forskare beskriver exakt vad de har gjort. Det har kanske inte varit möjligt tidigare med tryckta tidskrifter med begränsat antal ord. Med open access och elektroniska tidskrifter blir det däremot möjligt. Många open access-tidskrifter menar att de ger mer än gärna mer utrymme för utförliga metodbeskrivningar.

Ben Goldacre: What doctors don’t know about the drugs they prescribe – berättar om en artikel om prekognition som visar att universitetsstudenter har en förmåga att se in i framtiden. Vi hör endast om de gångerna när någon har kunnat göra det, vilket kanske gör att vi börjar tro på det, litar på en vetenskaplig artikel om att det är sant (eller iaf troligt), att vissa läkemedel fungerar utmärkt mot t.ex. depression. Det vi inte vet är att det är endast de positiva resultaten som det rapporteras om. Vi hör endast om tillfällen så oraklet har rätt, inte om de tillfällen då det har fel. Inom medicin och läkemedelsutveckling kan rapportering av endast de positiva resultaten ara livsfarligt. Goldacre ger exempel på en studie på ett läkemedel som har studerats i flera studier där 38 visade med positiva resultat och 36 visade negativa resultat. 37 av studierna med positiva resultat publicerades medan endast 3 av studierna med negativa resultat publicerades. I The Power of Negative Thinking av Jennifer Couzin-Frankel skriver hon om samma fenomen: endast en bråkdel av resultat gick att göra om.

Forskare bör uppmuntras att publicera negativa resultat. Samtidigt måste det bli enklare att publicera negativa resultat. Open access tidskriften PEER J (tidskrift inom bl.a. medicin och biologi) skriver på sin sida att de publicerar teoretiskt och metodologiskt korrekta artiklar – resultaten behöver alltså inte sträva efter nyhetsvärde. PEER J skriver att ”negative/inconclusive results are acceptable. De skriver även att forskningsdata bör kunna visas upp för granskaren och om möjligt göras tillgänglit även för andra. De publicerar också granskarens utlåtande om en manusskript. Kanske en av anledningarna till att PEER J kan arbeta på detta sätt är att den är en nystartad oa-tidskrift. Vetenskaplig publicering kan annars vara ett relativt traditionellt och protektionistiskt område: förlag drar sig från att implementera nya arbetssätt.

För att öka kunskapen bör även tvetydiga resultat publiceras och forskningsdata bör göras enkelt åtkomligt, vilket open access arbetar för.

Titta på Ben Goldacre:s TED Talks om publikationsbias och vad det kan ha för effekt.

Filmen är ca 14 min lång.

Läs också: Fanelli, D. (2012). Negative results are sidappearing from most diciplines and countries. Scientometrics, 90, ss. 891-904. 10.1007/s11192-011-0494-7

Läs även korta essäer om negativa resultat i Marin Ecology Porgress Series från 1999 där några försöker påminna oss om att inte glömma att även positiva resultat bör betraktas med skepticism.

Pieta Eklund

Forskningsdata

120x600oa”Publishing research without data is simply advertising, not science”

Är det så? Att publicera forskningsresultat utan tillhörande forskningsdata är bara marknadsföring, inte vetenskap som Graham Steel säger.  Det är dock en modifiering av Claire Bowers uttalande: ”Publishing articles without making the data available is scientific malpractice”. Vad dessa två försöker säga, utifrån min tolkning, är att göra forskningsdata tillgänglig är nästa steg i att göra vetenskap open access.

Tanken med att tillgängliggöra forskningsdata är att andra ska ha möjlighet att reproducera resultaten för att säkerställa reliabiliteten i resultaten men även få mer värde ut ur forskningsdata. Det handlar även om att få bättre förståelse av t.ex. forskningsfältet där negativa resultat sällan publiceras, bl.a. inom biomedicin. För att kunna reproducera behövs det bättre hantering av forskningsdata och länkning mellan forskningsdata och publikation. Det krävs också möjlighet att hitta forskningsdata, kunna veta vilka som har samlat in data och möjlighet att refererar till det på samma sätt som det hänvisas till forskningsresultat.

I somras hade EU bjudit in många olika intressenter att diskutera öppen forskningsdata, bl.a. forskare, finansiärer, systemansvariga och bibliotekarier. Deras input är viktigt då det kommer att påverka den kommande stora utlysningen Horizon 2020. Utgångspunkten för diskussionerna var fem frågor:

  • Hur kan vi definiera forskningsdata och vilken typ av data borde vara öppet tillgängliga?
  • När och hur ska tillgängligheten begränsas?
  • Hur ska frågan om återanvändning av data behandlas?
  • Var ska forskningsdata bevaras och tillgängliggöras?
  • Hur kan vi öka medvetenhet om data och arbeta för delningskulturen?

Sverige har skrivit på OECD:s deklaration för tillgång till forskningsdata som har finansierats med skattemedel. Deklarationen handlar om att stödja tillgång till och delning av forskningsdata. De som har skrivit på deklarationen har också förbundit sig till att arbeta för att tillgängliggöra digital forskningsdata enligt de mål och principer som finns listade i deklarationen, bl.a. öppenhet, internationella standarder, regler och ansvarsområden för alla involverade parter.

I diskussionerna framkom det att kommersiell data och data som kan spåras tillbaka till en individ bör hållas hemligt däremot skulle viss aggregerad data vara öppet. Det talades också embargo-perioder för data som kommer från samarbete mellan offentlig och privat verksamhet för att locka investerare.

Något som bör funderas på när det diskuteras forskningsdata är att den som samlar in data har också bäst förståelse för vilka begränsningar det finns, vilket den som analyserar forskningsdata i andra eller tredje led kan sakna. Uppgiften att analysera forskningsdata som någon annan har samlat in bör man ta sig an med försiktighet.

Frågan om öppet tillgänglig forskningsdata har större hinder på vägen open access till forskningsresultat p.g.a. flertal undantag så som integritet, affärshemligheter, nationella hemligheter, kommersiella intressen, immaterialrätt och alla andra argument som jurister kan komma på för att undvika att forskningsdata hamnar under open access-förpliktelser.

Pieta Eklund

Genomslagskraft av OA-publicerad forskning

120x600oaEn fråga som alltid väcker diskussion är om open access-artiklar citeras i större utsträckning än artiklar publicerade i traditionella tidskrifter.

Det är också en fråga som det finns en del skrivet om. I förra inlägget kunde man läsa att t.ex. JSTOR har årligen över 150 miljoner misslyckade försök att ladda ner artiklar. Det handlar om artiklar som användaren inte har tillgång till. Det finns undersökningar som indikerar att open access-artiklar får fler citeringar samt att de får citeringar direkt efter publiceringen. Det finns också undersökningar som menar att det inte finns någon större skillnad mellan antalet citeringar mellan oa-artiklar och artiklar i traditionella tidskrifter. Det som har försvårat studierna är att det tar några år innan en ny tidskrift har skapat ett rykte om sig. Redan 2006 publicerades en artikel där det framgår att oa-artiklar citeras snabbare efter publiceringen. En viss tid efter publiceringen (ca 200 dagar) var det 49% ta-artiklar (toll access, icke oa) respektive 37% av oa-artiklar som inte hade fått citeringar. Undersökningen visade också att oa-artiklarna användes mer även om ta-tidskrifterna fanns tillgängliga via bibliotek. Det visade sig även att oa-artiklar som publicerades i samma tidskrift som icke-oa-artiklar fick fler citeringar[1].

2008 publicerades ytterligare en artikel som visade att oa-artiklar hade i snitt fått nio hänvisningar medan ta-artiklar hade fått fem. Dock visar den här studien att det finns en skillnad mellan ämnesdiscipliner. T.ex. sociologi hade störst citeringsfördel men minst andel oa-artiklar[2].

Flera studier om ämnet finns i bibliografin på hemsidan för The Open Citation Project.

Det finns dock de som menar att det är svårt att bevisa någon fördel för att det finns problem med metoderna och definitionerna som har använts i dessa studier, bl.a. för att open access syftar till fritt tillgänglig material och inte till förlagens affärsmodell där författaren betalar för publiceringen. Kritiken mot metoderna handlar om bl.a. kontrollgrupper, provsamlingar och om vilka slutsatser kan dras och generaliseras. Dessa problem diskuteras i Dr Henk Moeds artikel “Does open access publishing increase citation or download rates”.

Det finns forskning som visar att oa-publicering ökar antalet citeringar men det finns också forskning som visar att tillgängliggörande av forskningsdata resulterar i ökat antal citeringar[3]. Det är i alla fall initialt bättre att publicera open access eftersom forskningen då sprids snabbare. Att det inte skulle finnas högt rankade oa-tidskrifter stämmer inte längre heller. OA-tidskrifterna har hunnit mogna till sig nu plus att det finns andra mått för spridningen i.o.m. utvecklingen av altmetrics.

Pieta Eklund




[1] Eysenbach, G. (2006). Citation Advantage of Open Access Articles. PLoS Biol 4(5): e157. doi:10.1371/journal.pbio.0040157

[2] Norris, M., Oppenheim, C. & Rowland, F. (2008). The citation advantage of open-access articles. Journal of the American Society for Information Science and Technology. 59(12), ss. 1867-2038. doi: 10.1002/asi.20898

[3] Piwowar, H.A., Day, R.S. & Fridsma, D.B. (2007). Sharing Detailed Research Data Is Associated with Increased Citation Rate. PLoS ONE 2(3): e308. doi:10.1371/journal.pone.0000308