Tveksamma open access-förlag – igen

Många högskolor och universitet har beslutat att forskare ska publicera i en oa-tidskift och det finns även många forskningsfinansiärer som kräver oa-publicering. Kravet på oa-publicering har gjort att många tveksamma oa-förlag och oa-tidningar finns på marknaden. Dessa kan innebära huvudbry för dig som forskar och ska publicera. Hur ska du veta vilka av alla oa-förlag som är seriösa och hur kan du försäkra sig om att just den tidskrift du väljer att publicera i håller hög kvalitet?

Vi på biblioteket tagit fram en guide (pdf-fil) med konkreta tips som kan hjälpa till vid bedömning av oa-förlag och oa-tidskrifter. Många av exemplen i guiden är från vårdvetenskap men det som skrivs gäller alla vetenskapliga områden. Det kan t.o.m. sägas att STEM-området (Science, Technology, Engineering och Mathematics) är hårdast dabbat då mycket av pengarna ligger inom dessa områden.

Om du är tveksam inför valet av oa-tidskrift eller oa-förlag? Hör av dig till mig.

EDIT: 2012-10-15 Guiden har uppdaterats. Du hittar den uppdaterade guiden här.

Ursprungligen publicerad i Biblioteksbloggen 2012-09-21

Av: Pieta Eklund

Den norska modellen och varning för oseriösa tidskrifter

Högskolan i Borås håller på med arbetet att revidera sin publiceringspolicy. Då tittar vi t.ex. på hur andra lärosätens policys ser ut, vad vi vill uppnå med policyn och hur vill vi dela resurser till forskning i framtiden. En modell som vi tittar på är den norska modellen. Göteborgs Universitet kommer att ha en dag om den norska modellen och bibliometri om ca en månad. Den norska modellen går bl.a. ut på att tidskrifter och förlag delas i kategorier som resulterar i poäng, två, en eller noll poäng. Stockholms universitet har gjort en kort beskrivning av modellen. Vetenskapliga tidskrifter, serier och förlag som är godkända enligt modellen kan du söka i den här databasen.

I Norge har de alltså haft en lista på tidskrifter och förlag som forskare har kunnat använda för att publicera sin forskning i tidskrifter eller välja förlag att publicera sin bok hos, för att försäkra sig om att publiceringen resulterar i poäng när resurser ska tilldelas. Nu har den listan uppdaterats och nästan 200 oseriösa tidskrifter har tagits bort från listan. Dessa tidskrifter bedöms så oseriösa att de inte längre är godkända kanaler för publicering och ger därför inte längre poäng i resurstilldelningen enligt den norska modellen.

Oseriösa tidskrifter och förlag är sådana som erbjuder extremt snabb publicering i något som de hävdar är peer review-granskade tidskrifter. Dessa tidskrifter lockar med open access och för att publicera i dessa tidskrifter betalar författaren en avgift som kan vara runt 100 US-dollar, alltså inte en särskilt hög summa. De som startar den här typen av tidskrifter har upptäckt att det är ett bra sätt att tjäna pengar. Problemet är att granskningen inte håller måttet; granskningen tar endast någon dag, det är svårt att veta vem som ligger bakom tidskriften och namn knutna till dessa tidskrifters editorial boards är kanske knutna till flera tidskrifter osv. Ytterligare ett problem är att dessa tidskrifter gör det svårare för seriösa open access-tidskrifter bli riktigt framgångsrika.

I Norge har flera forskare på sistone fått erbjudanden från bl.a. Nigeria, USA, Kroatien, Nya Zeeland, Singapore och Österrike. De har även fått erbjudande att ingå i redaktionen för tidskriften. Förlagen är ute efter namn och akademiska titlar för att lägga till i sina redaktioner. Kontrollera noga de förslagen du får genom att använda t.ex. Ulrich’s Periodicals Directory (du hittar den via hb.se/blr -> databaser -> U) som är ett index till tidskrifter och tidningar, eller hör av dig till Bibliotek & läranderesurser med en fråga så kan vi hjälpa dig. I ett tidigare inlägg i höstas listade vi några uppgifter som du bör titta efter för att kunna bedöma om en tidskrift/förlag är seriös. I korthet är det följande:

  1. tydlig information om ägarskap, vem är ägare och i vilket land finns tidskriften/förlaget
  2. väl redovisat peer-review-förfarande (absolut viktigaste punkten)
  3. vilka som är med i redaktionskommittén med fullständigt namn och helst också hemuniversitet
  4. licensvillkoren ska vara tydliga och finnas vid själva artikeln så att läsaren vet vad man får göra med artikeln när man hittar den online
  5. det ska finnas en kontaktperson så att man har någon att kontakta med klagomål
  6. inbjudan att skriva en artikel välskriven
  7. vilka andra författare har publicerat i tidskriften och
  8. vilken spridning har förlagets böcker eller tidskrifter fått.

Norska Universitets-og høyskolerådet varnar i Universitetsavisa.no för oseriösa tidskrifter och förlag.

Ursprungligen publicerad i Biblioteksbloggen 2012-05-14

Av: Pieta Eklund

Publicera Open Access

Open Access publicering betyder att forskaren väljer att publicera sin artikel i en Open Access-tidskrift. Dessa tidskrifter är fritt tillgängliga för alla på internet för t.ex. läsning, nerladdning och citering.  Forskningsresultat är tillgängliga för alla med internetuppkoppling och inte bara dem som har råd att betala för en prenumeration Med Open Access-publicering blir din artikel synligare, den får mer citeringar och genomslagskraft.

Att publicera sig Open Access påverkar inte kvaliteten utan artiklarna genomgår samma vetenskapliga granskning som artiklarna i traditionella vetenskapliga tidskrifter. En skillnad däremot är att Upphovsrätten stannar hos författaren istället för att skrivas över till ett tidskriftsförlag.

Open Access-tidskrifter startades som alternativ till den traditionella tidskriftsmarknaden. Omkostnaderna för publicering finansieras oftast med article processing charge (APC), medlemsavgifter eller genom stöd från forskningsinstitutioner och till viss del även via reklam. Publiceringsavgift varierar i storlek och kan vara från $US 1000 till $US 3000. Det går att söka pengar för att kunna betala avgiften eller så kan du redan i din forskningsansökan inkludera en publiceringsavgift (APC).

Open Access-tidskrifter kan du hitta via DOAJ (Directory of Open Access Journals). Där listas tusentals tidskrifter ämnesvis. Man ska dock vara uppmärksam och undersöka förlagen då det har, som följd av Open Access, dykt upp oseriösa förlag. Dessa förlag säljer dyra prenumerationer av sina tidskrifter till biblioteken eller vänder sig direkt till forskaren för att få tag i APC-pengarna. Du kan läsa om förlagen i Universitetslärarennummer 15/11. I artikeln finns ett antal kriterier som Caroline Sutton menar kännetecknar ett seriöst OA-förlag och OA-tidskrift. Caroline Sutton är ordförande för OASPA, en internationell branschorganisation för OA-förlag. Hon menar att på tidskriftens eller förlagets hemsida bör en rad uppgifter framgå:

  1. Tydlig information om ägarskap, vem är ägare och i vilket land finns organisationen.
  2. Väl redovisat peer-review-förfarande. (absolut viktigaste punkten)
  3. Vilka som är med i redaktionskommittén, med fullständigt namn och helst också hemuniversitet.
  4. Licensvillkoren ska vara tydliga och finnas vid själva artikeln, så att läsaren vet vad man får göra med artikeln när man hittar den online.
  5. Det ska finnas en kontaktperson så att man har någon att kontakta med klagomål. (Universitetsläraren, 2011, 15/11)

Ytterligare några punkter som man kan tänka på är: inbjudan att skriva en artikel välskriven, vilka andra författare har publicerat i tidskriften och vilken spridning har förlagets böcker eller tidskrifter fått.

Både på Lunds Universitet och på Blekinge Tekniska Högskola finns bra sidor om tveksamma OA-förlag. Om du har blivit kontaktad av ett förlag som du inte känner till eller är tveksam till, tveka inte att kontakta Bibliotek & läranderesurser.
Parallellpublicering är också ett sätt att publicera sig Open Access. Det betyder att du tillgängliggör din vetenskapligt granskade artikel fritt tillgängligt via BADA (Borås Academic Digital Archive).

Parallellpublicering är också ett sätt att möta kraven från forskningsfinansiärer som kräver Open Access.  Det finns studier som visar att parallellpublicering ökar citeringsfrekvensen av artiklarna. Det är också bra att veta att 90 % av förlagen tillåter, utan tillstånd, parallellpublicering i författarens heminstitutions arkiv. Då är det författarens slutgiltiga version, inte förlagets publicerade version som kan läggas i BADA. Det enda som behövs är en komplett referens till förlagets version. Det kan finnas en embargoperiod, vilket betyder att artikeln får publiceras efter en viss tid men allt detta tar BADA hand om. Om du vill läsa själv vad förlagen tillåter kan du besöka Sherpa/Romeo.

Ursprungligen publicerad i Biblioteksbloggen 2011-10-24

Av: Pieta Eklund