Den 15 augusti publicerades en debattartikel om den svenska humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningeni Dagens Nyheter. Professor Bo Rothstein (”Svensk samhällsforskning är alldeles för provinsiell”) ifrågasätter forskningens kvalitet och huruvida forskningen lever upp till en internationell kvalitetsstandard. Den här debatten har sin grund i formandet av nästa forskningsproposition och de diskussioner som har dykt upp i beredningsgruppen. En viktig fråga är vad forskning av högkvalitet är och hur ska den mätas. Inom den naturvetenskap och medicin har det länge varit självklart att forskning som blir internationellt erkänt och uppmärksammad är forskning av hög kvalitet.
Han kommer fram till att den forskningen inom samhällsvetenskap och humaniora som bedrivs i Sverige inte håller hög kvalitet. Han menar även att Vetenskapsrådet inte håller en hög kvalitet när rådet delar ut forskningsmedel. Från sin analys av forskare som har fått mer än 3 miljoner från Vetenskapsrådet är det hälften som har så få citeringar i Google Scholar att deras forskning inte kan sägas vara internationellt uppmärksammad.
Det problematiska är att citeringar inte är en tillförlitlig mått på kvalitet på forskningen och det andra är att mycket av den här typen av forskning publiceras i böcker och bokkapitel. Mätning av citeringar till dessa publikationstyper har inte kommit så långt som det har gjort för artiklar i Web of Science, Scopus eller Google Scholar. Också ett problem för samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning är att citeringscyklar är väldigt mycket längre. En samhällsvetare kan fortfarande citera en text som har 50 år på nacken, det händer mer sällan inom teknik, naturvetenskap och medicin. Inom dessa områden är en publikation intressant för citeringar kanske endast några månader till några år. Det är kanske inte heller så bra att endast belöna de som har blivit citerade ofta då det kan resultera i forskning som kanske skulle ha större potential för förnyelse och nydanande forskning än den forskning som genomförs av samma personer som alltid tidigare, därmed inte sagt att gamla rävar inte skulle ha potential för förnyelse och nya perspektiv.
Det finns en kommentar till artikeln som är viktig nämligen att forskningen måste bedömas bredare och av fler än forskarna själva. Jag tycker att man inte heller ska glömma att olika vetenskap har olika traditioner och förutsättningar och därför kanske ska bedömas på sina egna grunder för att vi ska kunna avgöra vad som är högkvalitativ forskning. Man jämför inte äpplen med päron.
Vill du läsa Arne Jarricks (huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap, VR) svar så kan du finna den här ”Ofta citerad forskning ingen garanti för kvalitet”.
Ursprungligen publicerad i Biblioteksbloggen 2012-08-16
Av: Pieta Eklund