Engelska

Negativa resultat, resultat som inte stödjer den uttalade hypotesen eller resultat som faller för långt ifrån det förväntade resultatet tas sällan med i analysen. De blir inte publicerade lika ofta heller. Det finns alltså benägenhet, publikationsbias att publicera det positiva, det som stärker hypotesen än tvärtom. Detta anses dock inte att vara något forskningsetiskt problem. Till viss del kommer problemet från publish-or-perish-kulturen; det finns en tävlan att publicera och få hänvisningar för att kunna konkurrera om forskningsmedel. Publikationsbias skapar en förvrängd bild av forskningsläget och -litteraturen. Det kan även leda till att forskare falsifierar forskningsdata.

Tidskrifter är inte intresserade av att publicera omgjorda studier eftersom de saknar nyhetsvärde. De är inte heller intresserade av att publicera negativa resultat, trots att mycket av viktig forskning som vi tar som sanning inte har gått att replikera senare. Några postdoc-forskare gick t.o.m. så långt att de skapade tidskriften Journal of Negative Results: Ecology & Evolutionary Biology. Detta är dock inte en hållbar lösning. För en hållbar lösning krävs att rådata görs tillgängligt och att normerna inom vetenskaplig kommunikation förändras: att forskare beskriver exakt vad de har gjort. Det har kanske inte varit möjligt tidigare med tryckta tidskrifter med begränsat antal ord. Med open access och elektroniska tidskrifter blir det däremot möjligt. Många open access-tidskrifter menar att de ger mer än gärna mer utrymme för utförliga metodbeskrivningar.

Ben Goldacre: What doctors don’t know about the drugs they prescribe – berättar om en artikel om prekognition som visar att universitetsstudenter har en förmåga att se in i framtiden. Vi hör endast om de gångerna när någon har kunnat göra det, vilket kanske gör att vi börjar tro på det, litar på en vetenskaplig artikel om att det är sant (eller iaf troligt), att vissa läkemedel fungerar utmärkt mot t.ex. depression. Det vi inte vet är att det är endast de positiva resultaten som det rapporteras om. Vi hör endast om tillfällen så oraklet har rätt, inte om de tillfällen då det har fel. Inom medicin och läkemedelsutveckling kan rapportering av endast de positiva resultaten ara livsfarligt. Goldacre ger exempel på en studie på ett läkemedel som har studerats i flera studier där 38 visade med positiva resultat och 36 visade negativa resultat. 37 av studierna med positiva resultat publicerades medan endast 3 av studierna med negativa resultat publicerades. I The Power of Negative Thinking av Jennifer Couzin-Frankel skriver hon om samma fenomen: endast en bråkdel av resultat gick att göra om.

Forskare bör uppmuntras att publicera negativa resultat. Samtidigt måste det bli enklare att publicera negativa resultat. Open access tidskriften PEER J (tidskrift inom bl.a. medicin och biologi) skriver på sin sida att de publicerar teoretiskt och metodologiskt korrekta artiklar – resultaten behöver alltså inte sträva efter nyhetsvärde. PEER J skriver att ”negative/inconclusive results are acceptable”. De skriver även att forskningsdata bör kunna visas upp för granskaren och om möjligt göras tillgänglit även för andra. De publicerar också granskarens utlåtande om en manusskript. Kanske en av anledningarna till att PEER J kan arbeta på detta sätt är att den är en nystartad oa-tidskrift. Vetenskaplig publicering kan annars vara ett relativt traditionellt och protektionistiskt område: förlag drar sig från att implementera nya arbetssätt.

För att öka kunskapen bör även tvetydiga resultat publiceras och forskningsdata bör göras enkelt åtkomligt, vilket open access arbetar för.

Titta på Ben Goldacre:s TED Talks om publikationsbias och vad det kan ha för effekt.

Filmen är ca 14 min lång.

Läs också: Fanelli, D. (2012). Negative results are sidappearing from most diciplines and countries. Scientometrics, 90, ss. 891-904. 10.1007/s11192-011-0494-7

Läs även korta essäer om negativa resultat i Marin Ecology Porgress Series från 1999 där några försöker påminna oss om att inte glömma att även positiva resultat bör betraktas med skepticism.

Pieta Eklund