Ja, varför förblir mycket av forskning opublicerad? Det försöker en bloggare bakom BishopBlog[1] svara på. Författaren närvarade vid ett symposium kring avfall i forskning. I detta fall syftade avfall på opublicerad forskning och forskning som genomförs för att testa effekten av ett läkemedel när det redan finns forskningsresultat som visar på effekt. Det är kanske inte ett problem inom andra vetenskapsområden än medicin men ofta förbises vikten av tidigare forskning. Ibland finns det FÖR lite repetitiv forskning, vilket beror på att forskningen, för att bli publicerad, ska vara nydanande. Litteraturöversikterna är sällan det.
BishopBlog menar att tidskrifterna inte ger tillräckligt med utrymme för att presentera tidigare forskning eller att det inte finns värde i att bygga på tidigare forskning. Sedan finns det ju många områden där forskningen inte behöver bygga på tidigare forskning.
Översikt av tidigare forskning behövs för att t.ex. kritisera den befintliga forskningen men även för att visa spännande mönster i forskningsdatan som annars kanske inte skulle visa sig och därmed kan andra intressanta problemområden eller oforskade frågor identifieras. Litteraturöversikterna hjälper oss att se till att resurser inte spenderas på frågor som har besvarats på tidigare. Det är klart att om en fråga forskades ett bra tag sedan, finns det kanske intresse att undersöka vilken förändring har skett och vilka effekter den har.
I bloggen tar författaren upp tre, enligt henne, huvudsakliga anledningar till att forskning förblir opublicerat. Först handlar det om att resultaten är otydliga eller tvetydliga, för det andra manuskriptet blir inte accepterad för publicering av en tidskrift och för det tredje en har helt enkelt inte tid att avsluta manuskriptet.
Det har skrivits tidigare i bloggen att negativa resultat är också resultat och bör publiceras. Det vi kan lära oss från forskning som har tvetydliga resultat är hur forskningen ska bedrivas för att resultera i tydliga resultat. I samma inlägg berördes även problemet att tidskrifter inte är intresserade av att publicera forskning som de inte anser som spännande och nydanande. Sista punkten om tid kan alla forskare skriva under. För att bli befordrad krävs publikationer, förmåga att attrahera finansiärer men forskningen som en får pengar för måste också genomföras.
Vad kan vi då göra för att kunna publicera den forskningen som görs? Till viss del iaf, handlar om att ge forskningsro och att uppfattningen om att forskningen ska vara nydanande för publiceras försvinner och vi istället värdesätter metodens, teorins och slutsatsernas stringens.
Pieta Eklund