Kategoriarkiv: Forskningsdata

Forskares syn på forskningskommunikation och öppen vetenskap

Publicerat av

Vetenskap & Allmänhet (VA), en ideell förening som främjar dialog och öppenhet mellan allmänhet och forskare har tillsammans med Vetenskapsrådet (VR) publicerat en rapport om forskares syn på forskningskommunikation och öppen vetenskap. Rapporten är baserad på djupintervjuer med forskare, forskningskommunikatörer och forskningsfinansiärer i Sverige.

I den kan man bland annat utläsa att forskningskommunikation ses som viktigt, men är svårt att hinna med och inte ses som meriterande. När det kommer till öppen vetenskap är det begreppet fortfarande ganska okänt bland forskare, som är mer bekanta med öppen tillgång (open access) till forskningsartiklar.

VAs nyhetspost om rapporten
Läs rapporten i fulltext

Resultaten presenterades och diskuterades vid ett seminarium på Vetenskapsrådet den 23 mars 2018. En inspelning av det seminariet finns att tillgå här:

Text: Signe Wulund

Perspektiv på FAIR öppen tillgång forskningsdata

Publicerat av

Svensk Nationell Datatjänst (SND) hade möten och workshopar i Göteborg i november 2017 om FAIR (findable, accessible, interoperable & reusable) öppen tillgång till forskningsdata. Sammanfattning dag 1 & 2 finns här. Den tredje dagen riktade sig till forskare, och de teman som togs upp då är aktuella runt om i forskningsvärlden, och har också diskuterats på många andra ställen.

Som många säkert känner till har forskningsfinansiärer som t.ex. EU börjat kräva datahanteringsplaner (Data Management Plans, DMP) som en del av ansökan eller rapportering när man fått forskningsmedel, och den svenska regeringen har satt som mål att all forskningsdata i den mån det är möjligt (alltså med undantag för data innehållande känsliga personuppgifter etc.) skall vara öppet tillgängliga inom 10 år.

I och med att forskarfinansiärer och regeringar har den inställningen kommer det därför på lång sikt att bli omöjligt för individuella forskare att avstå från att undersöka möjligheten att göra sin data FAIR (vilket omfattar öppen tillgång). Men dessa beslut har givetvis tagits därför att de är tänkta att gagna såväl forskare som allmänhet.

Fördelarna med att göra forskningsdata FAIR är tydliga, bland annat:

  • Det gör det möjligt att återanvända data i nya studier
  • Det gör det möjligt att verifiera tidigare forskning
  • Det sparar merarbete när man kan undvika dubblering av datainsamling
  • Det gör metaanalyser och annan liknande forskning lättare och mer robust
  • Det gör data tillgänglig för de skattebetalare och andra organisationer som finansierar forskningen

Enligt Regeringens proposition 2016/17:50 Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft sid. 107 (pdf) lyfts också följande fram:

Öppen tillgång till forskningsresultat bidrar till att upprätthålla och främja en hög forskningskvalitet. När resultat blir snabbt tillgängliga kan forskningen snabbare gå framåt genom att fler forskare kan validera och bygga vidare på tidigare resultat. Forskning och utveckling bedrivs inte bara på lärosäten utan även i hög grad inom industri, små och medelstora företag och den offentliga sektorn. Genom aktiv spridning och öppen tillgång till forskningsresultat får även dessa aktörer snabbare del av nya forskningsgenombrott, vilket kan bidra till innovationer, stärkt konkurrenskraft och en stärkt offentlig sektor.

Men man kan ju också fråga – varför inte göra all forskningsdata FAIR, eftersom det verkar vara en sådan stor fördel för den vetenskapliga världen?

Under SND dagen och i andra källor kan man då se ett flertal hinder som ofta nämns:

  • Praktiska hinder – hur ska man lagra data som kan räknas i terabyte eller t.o.m. petabyte?
  • Tidsåtgång – att beskriva data så att den kan användas av andra är tidskrävande
  • Sekretess och personuppgifter – öppen tillgång krockar ibland med personuppgiftslagen (och blivande GDPR)
  • Olustighet – att lägga ut data kan kännas som att man riskerar att den används ”fel”, eller att andra forskare kommer och utnyttjar den innan man själv hunnit få avkastning på arbetet med att samla in och bearbeta den.

Det finns givetvis många olika sätt att tackla dessa hinder på. SND har nu fått finansiering av Vetenskapsrådet för att samarbeta med lärosäten för att bygga ut den svenska forskningsinfrastrukturen, vilket kommer att bli en stor hjälp för den praktiska förvaringsdelen. SND är också en av många organisationer som har råd och tips för hur man ska tänka för att skriva en datahanteringsplan och göra datahantering så enkelt som möjligt. Som en del i SNDs arbete kommer lärosäten som Högskolan i Borås också att ha lokala expertgrupper (Data Access Units, DAU) tillgängliga för att hjälpa forskare. Som med allting annat kan man tänka sig att det blir enklare och går snabbare om man gör lite i taget från början, istället för att försöka reda ut allt i efterhand.

När det kommer till risken att förlora något på att göra forskningsdata öppet tillgänglig menar experter som Gustav Nilsonne (Karolinska Institutet och Stockholms Universitet) att det aldrig har skett hittills. Om ens data finns tillgänglig att användas och någon publicerar något baserat på den som känns fel så finns det akademiska kanaler för att ifrågasätta resultat – och då är det enligt Nilsonne bättre att bara ha tillgängliggjort data, och inte direkt ha samarbetat med den som publicerar något undermåligt. Och om någon annan forskare eller forskningsgrupp skulle hitta resultat i ens egen data som man inte själv varit medveten – är det inte så vetenskapen är tänkt att fungera?

Sist men inte minst är också öppen tillgång till forskningsdata något som kanske kan hjälpa den reproductibility crisis som många forskare tycker att dagens vetenskap befinner sig i. Har den data ett forskningsresultat stödde sig på försvunnit eller blivit oanvändbar finns det ju heller ingen chans att validera resultat som blir ifrågasatta.

Som flera deltagare under SND-dagarna uttryckte det: man ska inte behöva återuppfinna hjulet. Så att spara, tillgängliggöra och standardisera data kanske ska ses som att montera ihop en cykel snarare än att lämna alla delar till cykeln stående i ett låst skjul. Visst kräver det mer arbete, men i slutändan blir resultatet också så mycket mer användbart!

Text: Signe Wulund

För mer information om forskningsdata vid Högskolan i Borås, se bibliotekets forskningsdatasidor.

Källor (externa länkar)

Biblioteken vid Lunds universitet: Varför öppna data?
Gustav Nilsonne: Öppna, slutna och dolda data (föreläsning)
Gustav Nilsonne: Diskussion om behovet av öppen data (föreläsning)
Nature 533, 452-454 (26 May 2016): 1,5000 scientists lift the lid on reproducibility
Regeringens proposition 2016/17:60: Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft (pdf)
SND: Samarbeten ska ge individdata av hög kvalitet

Hantering av forskningsdata – hur arbetar vi på högskolan idag?

Publicerat av

Den här veckan är det Open Access veckan och vi uppmärksammar öppen tillgång till forskningsdata. Inlägget är skrivet av bibliotekschefen Svante Kristensson och beskriver läget vid Högskolan i Borås när det gäller just öppen tillgång till forskningsdata. Biblioteket arrangerar också en biblioteksfrukost på temat på onsdag morgon.

Hantering av forskningsdata – hur arbetar vi på högskolan idag?

I takt med att allt fler finansiärer kräver att beviljade forskningsprojekt, förutom att publicera sina slutresultat, också ska öppet tillgängliggöra och arkivera forskningsdata som är underlag för resultaten, måste svenska lärosäten förbereda sig för hur man ska kunna ge stöd till forskare i denna process. För Högskolan i Borås del förbereder vi oss så här:

Högskolan kommer att vara en del av det nyligen ombildade Svensk Nationell Datatjänst (SND) (länkat) som nu är ett konsortium inom Vetenskapsrådets ansvar. Ett tjugotal svenska lärosäten har genom de närmare kontakterna med konsortiet förbundit sig att skapa så kallade Data Access Units, som ska verka som lokala, utlokaliserade, stödjande delar av SND. Avsikten är alltså att Högskolan i Borås, liksom övriga deltagande lärosäten, samordnar sitt forskarstöd gällande forskningsdata. För vår del innebär detta att forskarstödet från exempelvis bibliotek, arkiv, jurister och forskningsrådgivare koordineras på ett bättre sätt än idag.

Högskolan arbetar också inom Konstex, (nationellt nätverk för lärosäten med examensrätt på konstnärlig grund) (länkat) med att sprida kunskap om den konstnärliga forskningens särart när det gäller vad som ska betraktas som forskningsdata inom denna disciplin.

I det av Horizon 2020 nyligen beviljade projektet SUITCEYES (Smart, User-friendly, Interactive, Tactual, Cognition-Enhancer that Yields Extended Sensosphere) har arbetet med att formulera en datahanteringsplan redan påbörjats. Samtliga Horizon-beviljade projekt måste nämligen presentera en inledande dokumentation över hur man kommer att hantera frågan om tillgängliggörande och arkivering av data inom projektets ram. Representanter från biblioteket och GIO har stöttat forskargruppen i att komma igång med datahanteringsplanen.

Högskolan i Borås arbetar med frågan om öppen tillgång till forskningsdata i nära samarbete med Högskolan Väst och Högskolan i Skövde. Medarbetare från de tre lärosätena har gemensamt utbildats inom området och ett nätverk för deltagarna har bildats. Just nu pågår också rekrytering av en ny forskningskoordinator för att utveckla arbetet med forskningsdata vid de tre lärosätena.

Text: Svante Kristensson

Workshop om konstnärlig forskningsdata inom nätverket Konstex

Publicerat av

Fredagen den 22 september hade Konstex (nationellt nätverk för lärosäten med examensrätt på konstnärlig grund) workshop om forskningsdata. Högskolan i Borås och Göteborgs Universitet stod som arrangör av workshopen, som syftade till att lyfta frågan om hur konstnärlig forskningsdata ska hanteras i och med ökande krav från finansiärer på att forskningsdata ska vara öppet tillgänglig. I senaste forskningspropositionen finns det bland annat skrivningar om öppet tillgängliga forskningsdata när forskningsprojekten är finansierade av staten.

Under workshopen fick deltagarna ta del av ett antal presentationer som skulle sätta ramen för kommande gruppdiskussioner.

De två första föreläsarna för dagen var Svetoslava Baumann, forskningssekreterare på Vetenskapsrådet (VR) och Max Petzold, föreståndare för Svensk Nationell Datatjänst (SND). Båda pratade i sina respektive anförande relativt övergripande om forskningsdata och hur de jobbar i sina organisationer med frågan. Baumann pratade bland annat om forskningsdata enligt principen FAIR (Finable, Accessible, Interoperable, Re-useable).

Efter dessa två inledande presentationer om data och befintliga och kommande förutsättningar tog tre forskare till orda för att presentera sin forskning, för att de närvarande skulle få en inblick i hur komplex konstnärlig forskning kan vara och att det kanske inte alltid är så klart vad som är forskningsdata och vad som är slutprodukt.

Anders Hultqvist (professor i musikalisk gestaltning) inledde och problematiserade runt frågan om hur konstnärlig forskning publiceras över huvud taget. Som konstnärlig forskare bör man kanske kunna visa hur man tänkt runt ett verk, eventuellt genom att publicera överväganden man gör genom hela processen. Hur blir då detta i förhållande till forskningsdata – är det data, eller är det slutprodukt? Inga svar finns i dagsläget utan mer diskussioner krävs.

Sedan fick vi ta del av Ulrik Martin Larsens forskning (universitetslektor i textil och mode), genom att Clemens Thornqvist presenterade den. Fokus låg på att beskriva Larsens doktorandforskning, i vilken han undersökte hur rörelse och plagg interagerar och kan influera varandra. Även här problematiserades frågan om förhållandet mellan forskningsdata och slutprodukt.

Sist ut av de tre forskarna var Niclas Östlind (universitetslektor i fotografisk gestaltning), i en del av sin forskning skapar han utställningar av olika fotografers verk. I rollen som curator väljer han fotografer att ställa ut tillsammans, gör urval av deras bilder och skapar utställningar på gallerier runt om i världen. Här problematiserades frågan om förhållandet mellan forskaren, hens konstnärliga praktik  och forskningsdata.

Efter att fått ta del av tre fall av konstnärlig forskning gjorde Olof Halldin, bibliotekschef vid Stockholm Konstnärliga Högskola, ett framträdande där han reflekterade och problematiserade runt forskningsdata inom konstnärlig forskning, några av de frågor han lyfte fram var:

  • Vad exakt är forskningsdata inom det konstnärliga fältet? Eller kanske snarare – vad är inte detta?
  • Skulle samma kriterier kunna gälla alla konstnärliga fält – eller bara delvis?
  • Hur mycket av detta ska lagras?
  • Skall alla versioner av en undersökning/test sparas?
  • I vilken kvalitet ska det lagras? Hur stora filstorlekar kan ett forskningsdata tillåtas ha?
  • Hur ska ”konstnärliga” data märkas upp för tillfredställande återsökning (metadata)?
  • Vad av detta kan de facto tillgängliggöras Open Access – kravet på OA står mot kravet på skydd av upphov – är något starkast – lagar står mot varandra.
  • Vad gör vi om verket i sig innehåller annat upphovsskyddat material som ex. musik?
  • Vem ser till att öppna upp för Open Access när upphovsrätten gått ut? – Etc.
  • Hur hanterar vi PUL frågor? – Måste alla namn som finns i en publicering godkännas? – Måste de bilder där personer kan identifieras ha tillstånd för publicering. Eller ska vi kanske blurra bilderna?

Ingen av dessa frågor har ett tydligt svar, och troligtvis finns det inte ens några enkla svar i dessa sammanhang. Det blev även slutsatsen efter att deltagarna delats in i ett antal grupper och diskuterade konstnärlig forskningsdata med stöd i den Checklista för datahanteringsplan som SND tagit fram.

När workshopen avslutades vid lunchtid fanns det en stor vilja att fortsätta diskutera dessa frågor vid ett senare tillfälle. Nätverket har insett att dessa frågor vinner på att diskuteras i en brokig skara med representanter från diverse olika konstnärliga forskningsområden, och med diverse olika yrkeskompetenser närvarande. Således kommer ytterligare workshops arrangeras i nätverkets regi.

För Högskolan i Borås del känns det bra att frågan börjat diskuteras även på andra lärosäten, och att fler fått upp ögonen för att detta är en fråga som måste hanteras tillsammans.

Från Högskolan i Borås fanns följande representanter på plats: Jenny Johannisson (vicerektor för forskning), Svante Kristensson (bibliotekschef), Clemens Thornquist (professor inom textil och mode), Hanna Landin (universitetslektor inom textil och mode), Pieta Eklund (bibliotekarie) och Katharina Nordling (bibliotekarie).

Fotografiet i inlägget illustrerar den forskning som Linnea Bågander, doktorand inom modedesign, bedriver inom sina doktorandstudier. Mer om Linnea Bågander och hennes forskning kan du läsa i senaste numret av tidskriften 1866.

Text: Katharina Nordling
Foto: Anna Sigge