Behandlas bidragsansökningar olika beroende på om du är man eller kvinna?

Rubrikens fråga är en som Vetenskapsrådet har frågat sig och enligt en notis på sin sida har de tillåtit jämställdhetsobservatörer delta vid möten där bidragsansökningar granskas och diskuteras.

På senaste Nordiskt forum diskuterades frågor som  hur jämställdhet mellan sökanden kan uppnås, vilka lärdomar går det att dra från studierna gjorde om fördelningen av forskningsmedel, finns det några könsbaserade fallgropar inbyggda i processen när forskare bedömer andra forskares arbete osv. Bl.a. John Tumpane, analytiker, Vetenskapsrådet, Liisa Husu, professor i genusvetenskap, Örebro universitet och Charlotte Gornitzka, generaldirektör, Sida och styrelseledamot, Vetenskapsrådet medverkade i seminariet. Seminariet resulterade i en film I betraktarens öga (ca 51 min)om jämställdhet och en myndighets bedömningsprocesser. Sen den.

Andra tips om ämnet är bl.a. den gångna sommarens sommarpatare Agnes Vold, professor i klinisk bakteriologi och överläkare. Hon pratade om hälsomyterna som veckotidningarna och häslobilagorna sprider och hur forskning visat att kvinnor hindras från att göra akademisk karriär. Vi kanske vill tror att Sverige ligger i framkant när det gäller jämställdhet inom akademin men vi ligger i mitten i jämförelse av de europeiska länderna.

Ytterligare ett tips om jämställdhet inom akademin är antologin Kön och karriär i akademin. En studie inom det utbildningsvetenskapliga fältet av Elisabet Öhrn och Lisbeth Lundal som redovisar forskningsprojektet Kön och karriär i akademin inom utbildningsvetenskap vid Göteborgs Universitet.

Pieta Eklund

Transparens i forskning

Det har kommit fram att Tamiflu inte funkar så bra och det ger indikationer på hur läkemedelsforskning fungerar. Många länder skaffade sig Tamiflu i stora mängder i samband med fågelinfluenssa-skräcken 2005-2006 och 2009 inför svininfluenssaepidemin, då panepidemi enligt WHO verkligen existerade. Läkemedlet köptes från Roche för flera hundra miljoner. Sverige spenderade flera hundra miljoner på medlet.

Det fanns många som var kritiska mot massinköpet, framför allt Cochrane-nätverket. Nätverket sammanställde ett antal rapporter om läkemedlet och dess effekter. Många av rapporterna var sponsrade av läkemedelsföretag. Dessa rapporter kunde inte visa någon större effekt av Tamiflu (medlet skulle förkorta influenssan med en halv dag!) men det som var än mer intressant var att ett stort antal tester hade hemlighållts och resultaten blev aldrig publicerade. Det leder oss till ytterligare ett stort problem utöver att mycket av skattemedeln har spenderats på läkemdel som inte har någon påvisat effekt, nämligen att läkemedelsföretag hemlighåller eller inte publicerar all sin forskningsdata och forskningsresultat.

Negativa resultat publiceras sällan, vilket betyder att det blir väldigt svårt att ta välinformerade beslut om t.ex. ett läkemedel. Har det gjorts 80 studier där 40 studier är positiva och dessa blir publicerade och 40 studier som visar inga eller t.o.m. negativa effekter men alla dessa blir inte publicerade. Det är få av dessa studier som publiceras. Då har vi kännedom att i de flesta fall har läkemedlet effekt men sanningen är mer koplicerad. I verkliheten har läkemedlet inte någon större effekt alls. Skulle du vilja ta ett läkemedel som egentligen kanske inte hade någon effekt, som med fallet med Tamiflu?

Vetenskap och forskning ska byggas på transparens och tillgång till både forskningsresultat och forskningsdata/datasets för att vi ska kunna ta beslut baserade på korrekt fakta. Läs mer om Tamiflu-fallet What the Tamiflu saga tells us about drug trials and big pharma publicerat i The Guardian.

Vi har skrivit om värdet i negativa och ofullständiga resultat i bloggen i samband med open access veckan i höstas.

Pieta Eklund

Negativa resultat = inget resultat, eller bidrag till kunskap?

120x600oaNegativa resultat, resultat som inte stödjer den uttalade hypotesen eller resultat som faller för långt ifrån det förväntade resultatet tas sällan med i analysen. De blir inte publicerade lika ofta heller. Det finns alltså benägenhet, publikationsbias att publicera det positiva, det som stärker hypotesen än tvärtom. Detta anses dock inte att vara något forskningsetiskt problem. Till viss del kommer problemet från publish-or-perish-kulturen; det finns en tävlan att publicera och få hänvisningar för att kunna konkurrera om forskningsmedel. Publikationsbias skapar en förvrängd bild av forskningsläget och -litteraturen. Det kan även leda till att forskare falsifierar forskningsdata.

Tidskrifter är inte intresserade av att publicera omgjorda studier eftersom de saknar nyhetsvärde. De är inte heller intresserade av att publicera negativa resultat, trots att mycket av viktig forskning som vi tar som sanning inte har gått att replikera senare. Några postdoc-forskare gick t.o.m. så långt att de skapade tidskriften Journal of Negative Results: Ecology & Evolutionary Biology. Detta är dock inte en hållbar lösning. För en hållbar lösning krävs att rådata görs tillgängligt och att normerna inom vetenskaplig kommunikation förändras: att forskare beskriver exakt vad de har gjort. Det har kanske inte varit möjligt tidigare med tryckta tidskrifter med begränsat antal ord. Med open access och elektroniska tidskrifter blir det däremot möjligt. Många open access-tidskrifter menar att de ger mer än gärna mer utrymme för utförliga metodbeskrivningar.

Ben Goldacre: What doctors don’t know about the drugs they prescribe – berättar om en artikel om prekognition som visar att universitetsstudenter har en förmåga att se in i framtiden. Vi hör endast om de gångerna när någon har kunnat göra det, vilket kanske gör att vi börjar tro på det, litar på en vetenskaplig artikel om att det är sant (eller iaf troligt), att vissa läkemedel fungerar utmärkt mot t.ex. depression. Det vi inte vet är att det är endast de positiva resultaten som det rapporteras om. Vi hör endast om tillfällen så oraklet har rätt, inte om de tillfällen då det har fel. Inom medicin och läkemedelsutveckling kan rapportering av endast de positiva resultaten ara livsfarligt. Goldacre ger exempel på en studie på ett läkemedel som har studerats i flera studier där 38 visade med positiva resultat och 36 visade negativa resultat. 37 av studierna med positiva resultat publicerades medan endast 3 av studierna med negativa resultat publicerades. I The Power of Negative Thinking av Jennifer Couzin-Frankel skriver hon om samma fenomen: endast en bråkdel av resultat gick att göra om.

Forskare bör uppmuntras att publicera negativa resultat. Samtidigt måste det bli enklare att publicera negativa resultat. Open access tidskriften PEER J (tidskrift inom bl.a. medicin och biologi) skriver på sin sida att de publicerar teoretiskt och metodologiskt korrekta artiklar – resultaten behöver alltså inte sträva efter nyhetsvärde. PEER J skriver att ”negative/inconclusive results are acceptable. De skriver även att forskningsdata bör kunna visas upp för granskaren och om möjligt göras tillgänglit även för andra. De publicerar också granskarens utlåtande om en manusskript. Kanske en av anledningarna till att PEER J kan arbeta på detta sätt är att den är en nystartad oa-tidskrift. Vetenskaplig publicering kan annars vara ett relativt traditionellt och protektionistiskt område: förlag drar sig från att implementera nya arbetssätt.

För att öka kunskapen bör även tvetydiga resultat publiceras och forskningsdata bör göras enkelt åtkomligt, vilket open access arbetar för.

Titta på Ben Goldacre:s TED Talks om publikationsbias och vad det kan ha för effekt.

[ted id=1575]

Filmen är ca 14 min lång.

Läs också: Fanelli, D. (2012). Negative results are sidappearing from most diciplines and countries. Scientometrics, 90, ss. 891-904. 10.1007/s11192-011-0494-7

Läs även korta essäer om negativa resultat i Marin Ecology Porgress Series från 1999 där några försöker påminna oss om att inte glömma att även positiva resultat bör betraktas med skepticism.

Pieta Eklund

“Truthiness” & “sciency” i akademin

Den 4e oktober publicerade Science en artikel som har beskrivits som en “sting operation” mot open access tidskrifter. Studien handlade om att skapa en artikel som har både metodologiska och vetenskapliga problem för att sedan skicka in den till diverse open access-tidskrifter för att undersöka vilka av dessa publicerar artiklen. Problemen med studien var bl.a. att forskaren (John Bohannon, biolog och vetenskapsjournalist) visste att de oa-förlagen som artikeln skickades till var tveksamma oa-tidskrifter samt att han inte hade en kontrollgrupp av traditionella toll access-tidskrifter.

Artikeln har väckt mycket diskussioner och även några välformulerade satiriska inlägg, som t.ex. Dr. Mike Taylors Anti-tutorial: how to design and execute a really bad study. Mike Taylor är paleontologist och arbetar på Department of Earth Sciences vid University of Bristol, UK.

Taylor skriver “…It has that sciencey quality. It discusses methods. It has supplementary information. It talks a lot about peer-review, that staple of science. But none of that makes it science. It’s a maze of preordained outcomes, multiple levels of biased selection, cherry-picked data and spin-ridden conclusions. What it shows is: predatory journals are predatory. That’s not news.”

Bohannons artikel hjälper oss inte att bedöma oa-tidskrifter p.g.a. den har allt för många fel och den försöker beskriva något som en sanning (truth) men blir istället ett exempel i “truthiness” som Gary F. Daught beskriver det. “Truthiness” definieras i Wikipedia som “as a quality characterizing a ‘truth’ that a person making an argument or assertion claims to know intuitively ‘from the gut’ or because it ‘feels’ right without regard to evidence, logic, intellectual examination, or facts”.

Detta är inte första gången som peer review processen undersöks. 1996 testade Alan Sokal Social Text, en ansedd tidskrift inom sociologi, och bara några veckor sedan rapporterades det om några serbiska forskare som testade peer review processen hos en tidskrift. Utöver att studien inte höll måttet så hade de refererat till bl.a. B. Sagdiyev (Borat), A. S. Hole och Michael Jackson.

Nästa gång liknande försök görs vore det önskvärt om forskaren gjorde ett seriöst försök: testade även ansedda oa-förlag och ta-förlag för att sedan dra slutsatser som resultatet tillåter och inte spinna dem till något oigenkännligt.

Pieta Eklund