Under veckan har jag gått igenom några tips att bedöma om en open access-tidskrift är ok att publicera i med några forskare och doktorander. För ett år sedan publicerade jag en guide om att bedöma oa-förlag och -tidskrifter för att stödja dig i val av tidskrifter. Guiden ska uppdateras, dock är det mesta fortfarande aktuellt. Här nedan finns några frågor som du kanske ställa när du funderar på att välja en (open access) tidskrift att publicera dig i.

Får du mail från samma förlag flera gånger under en kort period? Det är inte bra om förlagen/tidskriften spammar dig.
Är inbjudan generisk? Med andra ord: finns det en namngiven avsändare, skriver de till dig personligen?
Hur är språket i inbjudan? Finns det konstiga formuleringar, stavfel, grammatiska fel?
Vem har fått inbjudan? Har dina kollegor som inte sysslar med samma ämnen som du också fått inbjudan?
Har inbjudan kommit direkt efter att du deltog i en konferens? Dessa förlag är bra på att söka olika konferenssidor för att sedan börja spamma dig för en artikel.
Passar tidskriftens ämne dina forskningsintressen?
Har tidskriften ett namn som visar på ett väl brett ämnesområde? T.ex. Journal of applied and basic sciences är brett, World journal of pharmacy and pharmaceutical sciences eller liknande? Dessa är namn på två befintliga tidskrifter.
Var är tidskriften indexerad? Kan det stämma? Kontrollera! Att tidskriften finns i Google Scholar är inget kvalitetsstämpel. Sök i dina ämnesspecifika databaser istället och sök då på tidskriftens namn för att undersöka om tidskriften faktiskt finns där.
Vad kostar det att publiceras i tidskriften? Får du mail efter att du skickat in ditt manus att om du betalar lite till så blir granskningen snabbare? Eller får du förslag att om du citerar artiklar publicerade i tidskriften tidigare så får du rabatt på priset?
Vem är editor-in-chief? Googla!
Vilka ingår i redaktionskommittén? Känner du igen några namn?
Om du tackar ja till ett uppdrag i redaktionskommittén, vilka krav ställs på dig? T.ex. måste du få någon annan att publicera i tidskriten?
Hur ser kontaktinformationen (t.ex. e-postadressen) ut för tidskriften? Kommer mail från en gratis e-posttjänst eller från tidskriftens eget e-postjänst?
Vilka har publicerat i tidskriften tidigare? Och vad har de publicerat?
Har forskaren en profil på något social nätverk?
Hittar du forskaren på heminstitutionens hemsida?
Finns förlaget i Beall’s list of Predatory Open-Access Publishers?
Vad skrivs om refereegranskning på tidskriftens hemsida?
Hur snabb är deras refereegranskningsprocess? Granskningsprocessen kan ta lång tid, det är inte lätt att hitta en ämneskunnig granskare. Får du relevanta kommentarer?
Är artiklarna välskrivna?
Hur ser artiklarnas referenslistor ut? M.a.o. kan författarna sitt område
Självciteras det mycket? Citerar artikelförfattarna sig själva?
Citeras artiklar inom tidskriften? En del förlag & tidskrifter “rekommenderar” att du citerar artiklarna publicerade tidigare i tidskriften.
Håller artiklarna tillräckligt hög vetenskaplig kvalitet för att du ska vara intresserad av att publicera i tidskriften? Är metoden, teorin och slutsatserna rimliga?
Är förlaget medlem i OASPA? OASPA är en organisation som arbetar för bl.a. standarder för open access publiceringen.

Förhoppningsvis hjälper dessa frågor dig att bedöma om tidskriften är intressant för dig att publicera dig i. Du kan också läsa Jeffrey Beall:s lista över kriterier för att bedöma förlag/tidskrifter. När det finns frågor eller tveksamheter så kan du alltid höra av dig till mig så undersöker vi det tillsammans.

Pieta Eklund

Pseudoakademi är något du råkar ut för varje gång du får en inbjudan att skriva en artikel i en tidskrift för en specialnummer eller för ett helt vanligt nummer men avsändaren råkar vara någon som representerar ett av de tusentals tveksamma tidskrifterna. Inbjudan kan också gälla konferenser. Flera av dessa tveksamma tidskrifterna och förlagen arrangerar nämligen även konferenser. Antalet den här typen av tidskrifter, förlag och konferenser har ökat eftersom den vetenskapliga publiceringen har förändrats och rör sig mot open access – forskningsresultaten blir gratis tillgängliga för den som har tillgång till webben, och många har upptäckt att det inte är så svårt att skapa en eller flera tidskrifter.

Pseudoakademin är en parallellvärld med sina “högt rankade” konferenser och tidskrifter och många av dessa har namn som är väldigt lika de konferenser och tidskrifter som tillhör den riktiga forskningsvärlden, vilket betyder att du måste vara nogrann på vilka konferenser du anmäler dig och vilka tidskrifter du skickar din artikel till.

Man kan dra paralleller till alla phising-mail som vi får där avsändaren utger sig vara t.ex. din bank eller högskolans IT-avdelning. Du vill inte skicka in en artikel till en tidskrift som är tveksam då du inte får den spridningen för dina forskningsresultat som du borde få och du kan få sämre rykte som forskare. Ett exempel på vad som kan hända är fallet där en forskare som skickade in en artikel till en tidskrift, drog tillbaka den men tidskriften publicerade den ändå men under ett annat namn, ett namn som inte går att hitta. Läs vad Tidningen Curie skriver om en forskare som blåstes. Det rådet som jag kan ge är att läsa igenom inbjudan noga och kontakta biblioteket när du är osäker.

Läs också Scientific Articles Accepted (Personal Check, Too) publicerat av The New York Times där bl.a. frågan om vi ska ha en svartlista för bluffarna eller en vitlista för tidskrifter som möter kriterier för goda open access tidskrifter ställs.

Hör av dig till biblioteket om du undrar om en inbjudan är “riktig”! Släng dock inte alla mail. Det kommer intressanta inbjudningar också, allt är inte bluff.

Pieta Eklund

Guiden att bedöma tveksamma oa-förlag som publicerades för några veckor sedan i den här bloggen har nu översatts till engelska. Den svenska versionen har blivit uppdaterad men några nya exempel och några otydligheter har förtydligats.

Det är viktigt att kontrollera den tidskriften du väljer att publicera i så att du inte råkar publicera i en tidskrift som saknar ett vetenskapligt tillvägagångssätt för att acceptera, granska och publicera vetenskapliga artiklar. Det dyker hela tiden upp nya tveksamma förlag och de har nya knep för att verka mer seriös och för att få citeringar. Dessa tidskrifter fungerar så att de tar betalt (dock inte alls lika mycket som t.ex. Springer eller andra välkända förlag) för att publicera din artikel men lägger knappt något arbete på din artikel: din artikel blir inte granskad, den redigeras inte osv.

Det senaste knepet att höja tidskriftens impact factor är att köpa citeringar. Vissa förlag har börjat skicka tack-meddelanden till dem som har citerat artiklar från dess tidskrifter i andra förlags tidskrifter. I dessa e-postbrev skriver de att de erbjuder gratis publicering av dina kommande artiklar i sina tidskrifter så klart om du citerar deras artiklar tillräckligt många gånger. Syftet med detta förfarande är alltså att öka citeringar så att förlagets tidskrifter och därmed tidskriftens får hög impact factor, vilket är oetiskt. Läs mer om detta och se ett exempel på tack-e-postbrevet i Jeffery Beall’s blogg.

Guiden Open access och tveksamma förlag

Open Acccess and predatory publishers – the guide

Ursprungligen publicerad i Biblioteksbloggen 2012-10-24

Av: Pieta Eklund