Forskningsfusk och forskningsdata

Den fjärde februari sände Vetenskapens värld ett program där ett inlägg handlade om forskningsfusk: vad händer när en forskare blir anmäld för forskningsfusk? Vilka system finns det för att kontrollera och avslöja eventuellt fusk? Det man kom fram till var att strukturen kring att avslöja forskningsfusk varken skyddar den som anmäler eller den som blir anmäld. Ofta ställs ord mot ord. Det är kanske så att en doktorand eller en ung forskare inte vågar säga ifrån då hen är rädd om sin forskningskarriär eller att forskningsinstitutionen inte vågar ta itu med anmälan då det kan innebära förlorat forskningsanslag och anseende.

När oegentligheter upptäcks kan forskningspublikationen dras tillbaka. Det betyder att resultat från den artikeln inte bör användas i framtida forskning. För det mesta dras artiklar tillbaka p.g.a. plagiering, allvarlig feltolkning av resultat, fabricerade forskningsdata eller självplagiering, d.v.s. när textstycken från egna tidigare publicerade texter används utan hänvisning.

Det tillhör forskningen att forskaren har sin forskningsdata välorganiserad samt att anteckningar, lab- och loggböcker finns sparade för att forskningsresultaten skall gå att duplicera och på det sättet prövas. Programmet drar paralleller till idrotten och de dopningskonroller som idrottare rutinmässigt och oanmällt utsätts för. Brian Deer, som upptäckte fusk i den sk. Wakefield-studien om kopplingen mellan vaccin och autism, menar att forskningsvärlden borde kontrolleras på samma sätt som idrottsvärlden: oanmälda besök för granskning av dokumentation från undersökningar etc. Wakefield studien drogs tillbaka tolv år efter publiceringen.

I Sverige har Vetenskapsrådet börjat med att kräva en datapubliceringsplan i samband med ansökan för forskningsanslag. De vill att forskarna ska beskriva om eller hur forskningsdatan kan göras öppet tillgängligt för att eventuellt användas inom andra forskningsprojekt men även för att öppet tillgängliggöra forskningsdata kan ge ökat antal citeringar. Frågan är om den kan ha ett annat syfte också? T.ex. att i framtiden kunna kontrollera forskningsresultaten mot forskningsdatan.

Fram tills för tre år sedan utreddes forskningsfusk av Vetenskapsrådet. Nu handläggs utredningar istället av en nationell myndighet, Centrala Etikprovningsnämnden. Sedan Centrala Etikprovningsnämnden tog över ansvaret har endast fyra fall av misstänkt forskningsfusk utretts. I Vetenskapens värld menar Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt vid Stockholms Universitet, att det finns behov av ett helt nytt system för att hantera forskningsfusk, t.ex. att utländska experter kallas in eftersom den svenska forskningsvärlden är liten och alla känner alla. Kretsen som kan utreda forskningsfusk är därmed begränsad.

Det finns inte en databas eller källa för att söka för tillbakadragna artiklar. Däremot finns det ett blogg Retraction Watch där det skrivs om tillbakadragna artiklar. Det finns några studier gjorda kring tillbakadragna forskningspublikationer som t.ex. The persistence of error: a study of retracted article on the Internet and in personal libraries och A Comprehensive Survey of Retracted Articles from the Scholarly Literature. Den första undersöker artiklar som trots tillbakadragning fortfarande finns tillgängliga på webben och den senare undersöker tillbakadragna poster inom flera discipliner, inte endast inom medicin och life sciences.

Det som undersökningarna och även de medverkandena i TV-programmet efterfrågar är ett bättre sätt att medvetandegöra och diskutera tillbakadragen litteratur inom olika discipliner samt att skapa ett nytt oberoende system för att utreda forskningsfusk. Kanske ska vi ta efter Norge? Där kan man få fängelse för forskningsfusk.

Se Vetenskapens värld. Inslaget om forskningsfusk börjar ca 21:30 in i programmet. Fusk är ett problem även inom andra områden inom högskole- och universitetsvärlden. Läs nyheten om Stockholms universitet som lägger ner distanskurser p.g.a. fusk.

Ursprungligen publicerad i Biblioteksbloggen 2013-02-13

Av: Pieta Eklund

Set default to Open Access

Årets tema för open access veckan är att open access-publicering ska vara det förvalda sättet att publicera på. Målet med veckan är att medvetandegöra forskare om open access som ett alternativ till det traditionella ”closed access-” sättet att publicera och distribuera forskningsresultat. Snart har det gått tio år sedan Berlin Declaration on Open Access to Knowledge in the Sciences and Humanities skrevs och undertecknades av många universitet och bibliotek. Deklarationen definierar open access samt fastslår att det vetenskapliga uppdraget endast är halvfärdigt om resultaten inte sprids så att samhället lätt kan ta till sig resultaten. Deklarationen stödjer helt enkelt open access-publiceringen.

Under året har open access-rörelsen haft några stora framgångar. I april meddelade Världsbanken att de kommer att implementera open access-policy, vilket på lång sikt kommer att innebär att all deras forskning görs fritt tillgängligt. I juli föreslog några brittiska politiker att brittiska regeringen borde se till att all forskning finansierat av offentliga medel borde göras tillgängliga online och utan kostnad. Under samma månad rekommenderade även amerikanska politiker att all forskning finansierad av NIH (National Institute of Health) borde göras fritt tillgängligt senast sex månader efter publiceringen.

Finch-rapporten som publicerads i somras framkommer det att open access uppfattas som framtiden inom den vetenskapliga publiceringen.  Finch-rapporten förespråkar den gyllene vägen (publicering i oa-tidskrfter) till open access istället för den gröna vägen (parallellpublicering i institutionella arkiv).  Övergången till open access-tidskrifter kommer inte att ske över en natt och det kommer inte heller att vara billigt. Just nu betalar de brittiska universitet och högskolor runt £200m per år för tillgång till vetenskapliga artiklar. Enligt Finch-rapporten skulle det kosta ca £60m per år för att göra all brittisk offentligt finansierad forskning fritt tillgängligt. Nu planerar den brittiska regeringen att forskning ska göras fritt tillgängligt för alla som vill ha tillgång till den senast 2014, dock kommer inte några nya pengar tillsättas för att genomföra denna reform utan det ska finansieras med befintliga pengar. I det stora hela är det ett väldigt beundransvärt mål som den brittiska regeringen stävar mot men det finns även de som kritiserar valet av väg till open access. Stevan Harnad, en av de mest tongivande personerna inom oa-rörelsen, menar nämligen att den gyllene vägen till oa som Finch-rapporten förespråkar inte är den bästa eller mest effektiva vägen, speciellt när inga nya pengar tillkommer. Harnad förespråkar den gröna vägen.

Ytterligare en stor framgång för open access är att EU kommissionen har sagt att all forskning som får medel från Horizon 2020, EUs nya ramprogram för forskning med €80 miljarder, måste göras fritt tillgängligt sex till tolv månader efter publiceringen. Bara några veckor senare kom nyheten om att hela området partikelfysik kommer att övergå till open access.

I Sverige har regeringen i sin forskningspolitiska proposition för åren 2013-2016 (Forskning och innovation Prop, 2012/13:30) gett Vetenskapsrådet uppdraget att utveckla former och nationella riktlinjer för open access både när det gäller forskningsresultat och forskningsdata.

289x92

 

 

 

Ursprungligen publicerad i Biblioteksbloggen 2012-10-22

Av: Pieta Eklund

 

ORCID – ett internationellt ID för forskare

Idag lanseras Open Researcher & Contributor ID (ORCID). Det är en non-profit organisation med syftet att skapa ett globalt register med unika ID:n för forskare. Du kan själv registrera dig hos dem gratis, det du behöver är e-postadress (hb.se) och namn. Meningen för ORCID är inte att samla en massa information om forskare utan meningen är att vara ett register med unika ID: för forskare. Dessa ID:n kan användas av andra tjänster för att kommunicera och hantera information.

Vinsterna med ett internationellt forskar-id blir bl.a. att du och förlaget har enklare att kommunicera med varandra då det kan finnas forskare med samma namn.  Det blir alltså enklare att koppla samman en forskare och en publikation.

Läs ett längre inlägg på Chalmers biblioteksblogg Nu lanseras ORCID – ett internationellt ID för forskare

Läs även om ORCID.

Ursprungligen publicerad i Biblioteksbloggen 2012-10-16

Av: Pieta Eklund

Altmetrics

I våras deltog några av oss på Bibliometrics at crossroads där Blaise Cronin var keynote-talare. Han pratade då om framtidens sätt att publicera sig och nämnde då bland annat alternative metrics.

Det pratas ju väldigt mycket om vilken impact en tidskrift har och det har räknats fram på det traditionella sättet: man räknar spridningen av artiklarna genom antalet citeringar. Det kan vara ett bra sätt att filtrera det du bör läsa inom ditt område, men det är kanske inte sättet du får de allra nyaste forskningsresultaten inom ditt område på. Det kan ju ta månader, i värsta fall år, innan en artikel får sin första citering. Altmetrics är ett annat sätt att titta på en publikations impact.

Jag håller inte på med så mycket databassökningar men häromdagen sökte jag i Scopus och vad ser jag där om inte Altmetrics. Altmetric-applikationen i Scopus samlar in data från sociala media (Twitter, Facebook, Pinterest, Google+), bloggar om vetenskap, online dagstidningar, webreferensverktyg  (ZoteroMedeley) när någon nämner något om ett akademiskt paper. De städar i datan och berikar den så att läsare kan se diskussionerna som forskningen har väckt i dess kontext. Altmetrics skriver att de följer ungefär hundratusen diskussioner i veckan med ca tre tusen nya artiklar om dagen.

Altmetrics i Scopus ser ut så här (bilden kommer från Altmetric  for Scopus):

altmetricsMen vad säger den? I den färggranna cirkeln kan du altmetric score för just den artikeln som du tittar på. Det är en kvantitativ mått på den uppmärksamheten som artikeln har fått.  Läs här om hur det kvantitativa måttet har räknats ut.

Färgerna visar vilka källor artikeln har diskuterats i, Sources visar fördelningen mellan källorna där artikeln har fått spridning. I exemplet till vänster har artikeln nämnts i bl.a. Twitter 299 gånger. Under reference managers kan du se bl.a. hur många läsare artikeln har i Mendeley. Om du vill se vilka som har spridit artikeln via Twitter klickar du på see datails eller direkt på 299 tweeters. I fönstret som öppnas kan du se twittrarens geografiska plats. Du kan m.a.o. se varifrån i världen intresset kommer ifrån.

Personligen tycker jag att det verkar intressant att direkt kunna se diskussionen som uppstår runt en artikel samt att även kunna delta i den diskussionen. Det kommer att bli intressant att se vad altmetrics kommer att ha för långsiktig effekt på vetenskaplig publicering.

Läs mer om Altmetrics på deras hemsida och varför inte testa din impact via ImpactStory.

Ursprungligen publicerad i Biblioteksbloggen 2012-09-25

Av: Pieta Eklund